Att resa är jobbigt

Hemma igen efter ett par hundra mil i bil och få sova i sin egen säng är så skönt. Torsdagen den 10 juli packade vi både speedwayhojen med tillbehör och lite prylar till oss i bilen och åkte norr ut mot Hallstavik. Martina skulle delta i en individuell tävling som började klockan 19.00.

Vädret var toppen och tävlingen gick bra. Martina hamnade på 9:e plats av 16 stycken. På kvällen for vi vidare till Östhammar för att stanna där över natt. Tack fam. Anderson för husrum och mat.

På fredagen for vi vidare mot Avesta. Vi hade hyrt en stuga på Dalahästens camping. Det var fina stugor och lugnt område. På kvällen körde övriga go-cart och L-E vann. Vi la oss ganska tidigt för på lördagen var det dags för Ottos rostfria. På lördagen var det kvaltävlingar. Söndagen började vi med B-final som vi i Västervikslaget vann och fick gå vidare till A-finalen. Men då började strulet och laget slutade fyra. På eftermiddagen fortsatte vi norrut mot Jämtland.

Vi skulle stanna där några dagar och bara ha semester. Vi var upp i Gräftådalen och i Östersund. Martina passade även på att prova Sveriges minsta knattebana. Den är bara 120 m. Den var i minsta laget och det går inte att köra någon match på den som det ser ut idag. Banan måste breddas bland annat.

I torsdags åkte vi hem. Vägen hem var lång....
Vid Grängesberg upptäckte vi att det var punktering på ett bakdäck. Man skrek ju inte jippi precis med tanke på all packning. L-E lyckades i alla fall laga det med något spray och så kunde vi fortsätta resan. Först i Tjällmo stannade vi och åt. Det smakade mycket bra och det var desutom mycket mat. Vi kom hem vid 15.30 och så packade vi om bilen. L-E och Martina åkte vidare ner till Västervik för att träna inför helgens match.

Idag har vi varit på match i Västevik. Det gick inget bra och laget kom sist men det är bara att ta nya tag i morgon. Kopplingen på Martinas cykel rasade så L-E får tillbringa kvällen i verkstan. Vi ska som tur är stå över i morgon och kan då ha kalas hela dagen då L-E fyller år.

Det som varit sorgligt under veckan är att min supermysiga katt "Kissen" inte finns mer. Han sprang ner och blev påkörd på stora vägen. Tyvärr sånt händer fast det är så tråkigt. Nu kelar jag med mina tre små kattungar som snart är flyttfärdiga.

Kram Karin